Badelunda medeltida kyrka ligger vid foten av Badelundaåsen och är ett viktigt landmärke för den omgivande landsbygden och ger bygden dess identitet. Den intilliggande prästgården och den gamla Kyrkskolan på andra sidan vägen bildar tillsammans med kyrkan en vacker och unik kyrkby.
Badelunda kyrka är en av Västerås mest populära kyrkor och är älskad av många inte minst vid besöken i samband med gudstjänster, dop, vigslar och begravningar. Kyrkan är omgiven av en vacker kyrkogård och vid ingången till kyrkan står den ståtliga klockstapeln klädd i spån.
Badelunda med Anundshögsområdet och Badelundaåsen är idag ett av landets största och mest spännande forntidområden. Det är lätt att hålla med fornforskaren Richard Dybeck när han vid sitt sista besök här 1874 beskrev Badelunda socken som ”den minnesrikaste i Svea rike”.

Fanns det ett litet tempel här mycket tidigt?
Vid utvidgningen av kyrkogården 1877 stötte man på flera gravar som närmast liknade hällkistor. I en av gravarna fann man förutom skelettdelar av två individer även ett halsband av glaspärlor och en armring av brons. Historikern Mårten Stenberger daterar fynden till 1000-talet eller något senare. Bautastenen på kyrkogården och flertalet forntida gravar i närheten på åsen tyder på att nuvarande kyrkogården ligger på gammal begravningsmark – en gammal ”ättebacke”. Mårten Stenberger håller inte för otroligt, att det vid tiden för gravläggningen funnits ett mycket tidigt kristet tempel på platsen.
Man fann också foten av en gammal dopfunt vid arbetet med utvidgningen av kyrkogården. Prästen Harald Wejryd har daterat den till 1100-tal och drar slutsatsen att det funnits en ”äldre och enklare kyrka innan den nuvarande uppfördes”.
Den nuvarande kyrkans äldsta delar har daterats till 1200-talet.

Två fältmarskalker från stormaktstiden ligger begravda i Badelunda kyrka
De är spännande och samtidigt märkligt att två av stormaktstidens främsta fältherrar ligger begravda i den lilla landsortskyrkan i Badelunda. Nämligen Henrik Horn av Marienburg (1618 - 1693) och Arvid Wittenberg von Debe (1606 - 1657). Hur kan det komma sig?
Adelsmannen och militären Henrik Horn hade fått överta Hässlö gård efter sin far riksrådet Henrik Horn af Kankas (1578-1618). Familjen Horn var givetvis tongivande i den lilla bondesocknen och hade ett stort intresse för den lilla sockenkyrkan. Kyrkvägen gick norrut längs Badelundaåsen. Väl framme i kyrkan kunde de som socknens förnämsta familj ta plats på den främre bänkraden.
Det är år 1645 och trettioåriga kriget pågår för fullt nere i Mellaneuropa och svenska armén drar fram i rök och damm mellan de små tyska städerna. I den svenska armén ingår ett finskt regemente till häst under befäl av Henrik Horn från Hässlö. I ett meddelande från Badelunda får Henrik veta att hans 20-åriga hustru, Margareta Leijonhuvud, har dött. Han bestämmer sig då för att bygga ett gravkor i Badelunda kyrka för henne och släkten. År 1649 står gravkoret färdig.
Henrik Horn, som 1665 utnämndes till fältmarskalk, var gift fyra gånger och han fick utstå sorgen att se tre av sina fruar gå i graven före honom själv, endast den fjärde frun, Magdalena Wittenberg, överlevde honom. Hon var dotter till fältmarskalken Arvid Wittenberg, som så småningom också fick sin viloplats i gravkoret i Badelunda kyrka.Han flyttades från Riddarholmskyrkan i Stockholm till Badelunda kyrka.
Medlemmarna i de Hornska och Wittenbergska ätterna ryms idag i källarvalvet under gravkoret. De förvaras i 12 praktfulla kistor. Väggarna i gravkoret pryds av släkternas ansköldar.